Underskattade kulinariska fenomen.

Blev rätt upplyst idag, av mig själv, lite som sån självantändning. Inte som när en munk i protest dränker sig i bensin och tänder på. Mer som de där ockulta fenomenen med mänsklig självantändning. Skit samma, jag hade några såna självtändande glödlampsögonblick då det slog mig att det finns en del, nästan lite popkulturella, kulinariska fenomen som är rätt underskattade (och nej, öl i plastmugg och langos hör inte till dessa). Jag snackar ostmacka och Trocadero, glasklar kombintion, funkar kanon, jag tänker big-pac ischoklad, jag tänker Arla youghurt Jordgubb ur den runda 500ml förpackningen (inget jävla light i stortetra), är ni med?

Två dagar gammal Champis i 150cl PET-flaska som öppnats några gånger och är lagom avslagen är också en sån höjdare, på allvar,särkilt om den är kall, "det ******* (* = censurerat av Muppington, min redaktör) munnen" som en bekant sa på en vinprovning när alla pretentiösa steffo-uttryck liksom tagit slut.

Missade förresten Steffo i morse (om han ens var med). Synd, mitt liv skulle annars behöva lite mer skinnväst och krusigt knullrufs.

Chop chop!