Bränna plast inomhus...Muppington, WTF!?!

Chockbesked häromdagen. Muppington, min redaktör, har med sin frus hjälp lyckats med konststycket att återigen torrkoka nappar och nappflaskor. Tur att Flipper inte riktigt märkte att det Muppingtonska hushållet marinerades i blårök. Nu är, enligt uppgift, Muppingtons evakuerade och saneringsarbetet är påbörjat. Hörde också att saneringsmannen avgjorde skillnaden mellan avfettningsmedel och vanlig Jif genom att provsmaka...alltså, jag upprepar; genom att provsmaka. Är det liksom inte enklare att läsa på förpackningen?

Så status inför helgen blir ju att familjen Muppington (alltså Muppington, Muppingtons Fru och Flipper) behöver en karl i köket och att saneringsmannen, efter provsmakning, helt enkelt ger all hem-kem betyget "Jättegott!".

Steffo var på fyran för en stund sedan. Han är för härlig, vår lille livsnjutare. Väldigt förfinad Brommaishish smak, bättre cigarrer, äldre single malt, sånt där som sätter "guldkant" på tillvaron. Fint vågigt hår och så har han också. Busigt men ändå kontrollerat. Lagom mycket excesser. Alltså jag gillar Steffo, på mitt egna vis, men jag tror han skulle behöva hänga lite med saneringsmannen och provsmaka skillnaden mellan avfettningsmedel oc Jif. Bara för att bredda perspektivet lite.

Annars blir väl finger board helgens projekt...börjar få in snitsen och ikväll ska jag och alla mini me ha skate slam, typ. På köksbordet, bästa skate spoten hemma just nu faktiskt, eller så blir det curbsen mellan hallen och vardagsrummet. Förmodligen både och.

Generellt är väl allt lite som korpfotboll, ontskönt.

Plötsligt händer det...

Plötsligt händer det. Jag fick en maträtt uppkallad efter mig på Horsarns Matblogg! En wok. En kycklingwok! Jag är vegetarian.

Jamen det var ju ett evinnerligt tjat...

Muppington, min redaktör, ligger på som ett skållat troll om att det ska skrivas blogginlägg. Ytlig som jag kan vara så är det väl bara att skriva nåt vadsomhelst. Det behöver ju inte vara om något särskilt. Och visst, om Jerry Seinfeld (med byxorna så högt upp i midjan att jeanssöm och pubeshår blir ett) kunde ha en sitcom i typ 10 jahren (som sagt inte så bra på tyska men Google-translate påstår att "jahren" är lika med "år") så kan jag ju blogga lite sådär casual om ingenting utan att någon har anledning att klaga.

Har ju som bekant en blogg-beef med Mat-Affe så jag kan ju alltid hetsa lite där. Så då gör jag det. I förlängningen kan det ju kanske bli en rejäl generationsroman som blir "NN's våldsamma uppgörelse med matbloggare, gourmander och köttkockar".

Så här är det, Mat-Affe har lovat att det ska vara recept varje dag. Det är inte recept varje dag men jag vet att Mat-Affe äter varje dag. Så jag tror att Mat-Affe är lite pretentiös. Och lat. Jag tror inte han lägger upp recepten på de där tråkigare maträtterna som inte är så exotiska, typ hämt-pizza, blodpudding och tjälknöl. De recepten är inte fina nog att matbloggas om. Pretentiös och lat är han. Mat-Affe. Och jag har fortfarande inte fått en maträtt uppkallad efter mig. Det förvånar mig.

På tal om förvånad (kallas för P3-övergång, väldigt snitsigt) så blir man ju det. Förvånad. Över hur bra vissa saker kan bli. Och obra andra saker kan bli.

Åsså lite statistik om läsare och besökare (jag kan inte styrka detta alls eftersom jag inte har kollat, men jag höftar lite, som man faktiskt gör rätt ofta i statistik): Jag har skitmånga läsare! Och blir hyllad för en fantastisk blogg. dessutom är bloggen en snackis bland kidsen (berättade min redaktör, Muppington). Som grädde på moset har jag ju också en beef med en annan kändis-bloggare. Snacka om success story!

Så, Muppington, pitcha in lite annonsörer nu så kan vi casha hem på det här!

**** ** ***** *****

Jaha, ja då var det fredag igen! Om man skulle ta och ***********

***** ** ****** ***** ************* ******* men ******* *** ****** ****** ****** och då förstår man precis hur de tänkte när de tog den här bilden ***** fast **** funkar ju aldrig i praktiken.

Men ändå, man ska ju inte klaga! Det kan ju så att säga straffa sig...

(* inlägget är delvis, eller nästan helt censurerat av min redaktör Muppington)

Anticimex! Och ett MacGyver-moment!

Har haft ett inte så lönande extraknäck den här veckan...har bistått besiktningstjejen från Anticimex i genomgången av föreningens 65 lägenheter och gemensamma utrymmen...intressant...om inte annat får man perspektiv på begreppet "heminredning", får fördomar bekräftade och inte bekräftade, inblick i hur grannar har det hemma. Några exempel;

• ...det är inte alltid den som förväntas bo i en lägenhet som faktiskt bor där, ibland är det någon annan eller fler ännu värre flera andra...


• ...det är inte alltid som folk man tror är renliga, fräscha människor är det egentligen...


• ...den kraftige irakiske killen har kalsonger på krokar i badrummet, alltså använda, inte rena...


• ...en del tolkar konceptet "avskalad design" , "skandinaviskt enkelt" och "nordiskt ljus" som "inga möbler", "bara en färgskala" och "en lampa i taket, som lyser. Alltid"


• ...en del har djur hemma, som är jätteäckliga


• ...det kan bli vidrigt stora hårbollar i avloppet från duschen


• ..."dagislukt" kan uppstå även hemma hos familjer som inte är barn


• ...även om man ser liten och timid ut kan man ha jäätestora svärd hemma


• ...och ja, killar i 15-årsåldern skolkar, busröker under fläkten och tjyvkollar porr på pappas jobbdator

Men besiktningen gick bra, bortsett från att det var sättningar i parketten i sovrummet hos ett par i föreningen. Kan ju bli så ibland...

Höjdpunkten var ju annars mitt MacGyver-moment...jag lyckades fiska upp en nyckelknippa ur en låst brevlåda med en lång plastbit och en fjäder. Grymt MacGyverish! Vad gör man inte för att rädda Anticimexdamens tröja från en låst lägenhet. Som sagt MacGyverish sa Bull.

Jomen visst. Tar en tur till kontoret imorgon då, vara lite intäktsdrivande som omväxling...

Hur, exakt hur, ska man...

...kunna blogga när mamman (aka Muppington) till en 10-månaders bebis (mycket fantastisk sådan för övrigt, bebisen alltså, kodnamn Flipper) tycker det är viktigare att fejsbooka, pilla med sin ajfån och halvsova än att ta hand om sitt barn.

Manny-hatt på!

Underskattade kulinariska fenomen.

Blev rätt upplyst idag, av mig själv, lite som sån självantändning. Inte som när en munk i protest dränker sig i bensin och tänder på. Mer som de där ockulta fenomenen med mänsklig självantändning. Skit samma, jag hade några såna självtändande glödlampsögonblick då det slog mig att det finns en del, nästan lite popkulturella, kulinariska fenomen som är rätt underskattade (och nej, öl i plastmugg och langos hör inte till dessa). Jag snackar ostmacka och Trocadero, glasklar kombintion, funkar kanon, jag tänker big-pac ischoklad, jag tänker Arla youghurt Jordgubb ur den runda 500ml förpackningen (inget jävla light i stortetra), är ni med?

Två dagar gammal Champis i 150cl PET-flaska som öppnats några gånger och är lagom avslagen är också en sån höjdare, på allvar,särkilt om den är kall, "det ******* (* = censurerat av Muppington, min redaktör) munnen" som en bekant sa på en vinprovning när alla pretentiösa steffo-uttryck liksom tagit slut.

Missade förresten Steffo i morse (om han ens var med). Synd, mitt liv skulle annars behöva lite mer skinnväst och krusigt knullrufs.

Chop chop!

Första reaktionen!

Fick precis ett mail med den första reaktionen på min härliga blogg! Ett ord stod det:

"Herregud"

Summerar ganska bra tycker jag. Tack LA!

#1

Twitter ska ju enligt uppgift snaska hästballe och bara bestå av fragmentariskt dravel, allra mest då min Twitter, så jag blev direkt uppmanad att starta en blogg istället..."det är mycket intressantare än att läsa din Twitter", sa viktigpettrarna, "din twitter är inge kul" sa de också... Dessutom så har ju min största konkurrent i detta, MatAffe (aka ReceptAlf aka Horsarn) hotat med att ge ut sin matblogg som bok om ett år...så det gäller att ligga i.

Mitt löfte till alla mina 19 Twitterläsare var att kontra med att ge ut min Twitter på CD-ROM (skönt ord). Det ansågs inte ens vara roligt. Så då blir det väl en jävla blogg helt enkelt.


Förhoppningsvis blir det väl mer kul än min Twitter då. Målen är högt satta! Siktar på 22 bloggläsare, då slår jag min Twitter med 3. Chop Chop.

Jag ska blogga om viktiga saker, typ Vellinge, finanskrisen och den där fryntlige "livsnjutaren" på TV4, Steffo Törnqvist. Det kommer bli mycket Steffo!

Så kan det gå!